Dagen har varit okej, trots allt.
Skulle haft två läkarsamtal, det blev bara ett. Ångesten börjar bli bättre, tack vare medicinerna.
Jag har ju mått dåligt i perioder sedan jag var liten, det har ju bara varit så.
Jag självskadade första gången redan som tioåring.
När jag var 18 levde jag med dagliga hot och misshandel. Jag lämnade honom till slut, med hjälp av socialtjänsten. Det visade sig sedan att jag var gravid. Jag var i vecka 18 när jag fick reda på det.

V föddes två månader tidigt.
Jag mådde redan väldigt dåligt pga misshandeln, och fick en förlossningsdepression på det.
Socialtjänsten och jag beslutade tillsammans att placera honom. Det var självklart svårt, jag älskar ju pojken. Men jag behövde vård.
Så nu sitter jag här, på avdelningen, som jag näst intill bott på i 4 månader.
Men jag börjar må bättre och hoppas på att snart få leva, med min son.